Det stora konsertkalaset 2017

Söndagen den 1 oktober 2017 fylldes Växjö konserthus med ballonger, pyssel, fika och en massa musik. Det var Det stora konsertkalaset, förstås, i årets tappning med opera och kändistenoren Rickard Söderberg. Dessförinnan kunde man i foajén uppleva både körsång och stråkorkester tack vare ett fint samarbete med Växjö kulturskola och deras elever.

Och under själva konserten, sida vid sida med orkestern Musica Vitae, satt under hela tre-stegs-turnén Kristianstad, Växjö och Malmö, unga musiker från kulturskolans egen kammarorkester. 

Vilka är de? Och vad är opera för dem? Den 21 september besökte vi Växjö kulturskola, där det då repades för fullt. Efter en sånglektion med barnkören Svalorna – en av de fyra barnkörer som ska sjunga i foajén – fick vi prata med lite Luna-Li, Daisy, Jesper och Meja. Därefter blev det Kammarorkester-rep och två korta intervjuer med Saga och Lovisa.

– Kulturskolan har varit med sedan start, men i år slår vi verkligen på stort. Vi har 19 ungdomar som spelar med Musica Vitae och nästan 100 barn i foajén. Förutom fyra barnkörer spelar också stråkorkestern Tonfiskarna, sa då Anna-Carin Sundén, som ansvarade för kulturskolans medverkande och med Jonas Stenlund leder Kammarorkestern.

Text & foto: Marika Yamoun

Hur kommer det sig att du sjunger i Svalorna och vad tänker du på när du hör ordet opera?

Luna-Li, 7 år, Högstorpsskolan

– Mamma och jag tyckte jag skulle börja sjunga för jag sjöng så mycket hemma och jag ville börja. Jag har gått här i ett år. När jag hör ordet opera så tänker jag på kör och att det låter lite högt.

Daisy, 8 år, Högstorpsskolan

– Jag är ny i Svalorna och har bara gått två gånger. Det var mamma som frågade och jag ville. Jag har varit på Globen, men aldrig på Växjö konserthus, det ska bli kul att sjunga där. Opera får mig att tänka på teater.

Jesper, 8 år, Torparskolan

– Jag har ingen aning om varför jag började sjunga, men det här är tredje kören jag är med i. Svalorna hittade jag på förra konsertkalaset. De var med och sjöng där då också.

Av de låtar vi sjöng idag är Bibbidi-bobbidi-boo min favorit. Jag kommer inte på någon annan låt som jag lyssnar på utanför kören för jag älskar så många. Musikal tänker jag på när jag hör ordet opera.

Meja, 7 år, Östra Lugnets skola

– Jag har bara sjungit  i Svalorna fyra gånger. Jag ville börja sjunga, bara. Det är roligt att vara här. Biddibi bobbidi boo tycker jag är roligast att sjunga. Det ska bli kul att sjunga på Det stora konsertkalaset. Jag har spelat trumpet där tidigare. Trumpet valde jag att spela för att det är ett litet och lätt instrument. När jag hör ordet opera tänker jag på Rickard, han på affischen. Jag har hört honom sjunga på Idol och det var roligt att se honom då.

Utöver Disneylåten Bibbidi bobbidi boo, kunde man höra Svalorna, under ledning av körledarna Maja Lundbeck och Lisa Peterssons, sjunga Det bästa jag vet ur Sound of Music och Astrid Lindgren-klassikern Törnrosdalens friehtssång.

Vem är du och hur ser ditt förhållande till musiken ut?

Lovisa Szamosi är 14 år och spelar fiol (andrastämman) i Växjö kulturskolas kammarorkester.

 

– Jag har spelat i nio år och i andra orkestrar tidigare. Det här är mitt första år med Kammarorkestern, men jag har spelat på kulturskolan länge så jag kände många sen tidigare. Det är första gången jag spelar med Musica Vitae och det är kul att få spela med professionella.

Den här gången spelar vi också bara operor, vilket är lite speciellt. Mest spelar jag klassisk, men tycker också mycket om folkmusik. Man är friare där och det är härlig musik. I vanliga fall repar vi med orkestern en gång i veckan, men nu inför Det stora konsertkalaset med Rickard Söderberg blir det lite mer. Nästa vecka ska vi repa två gånger med Musica Vitae. Det är en större utmaning att vara med i ett sånt här sammanhang.

Jag tycker om orkestrar och folkmusik för det sociala, man träffar nya vänner, men älskar också musik överhuvudtaget. Den kan framkalla så mycket känslor. Man kan framföra musik som man själv vill när det är solo och tillsammans med andra blir det en sån häftig känsla.

Saga Bogatic är 17 och spelar cello i Växjö kulturskolas Kammarorkester.

– Jag har spelat cello här på kulturskolan i tolv år. Jag älskar att sitta i en orkester, omgiven av ljud bakifrån och på sidorna. För inte så länge sen spelade vi med blåsorkester och trummor en medley från Pirates of the Caribbean och det var väldigt härligt.

Det blir mest klassiskt, men på Katedralskolan, där jag går, har vi något som heter Musiktillägget, där treorna hittar på en show. Då blir det en del populärmusik också, som I don’t like Mondays och musikalmusik.

Cello är en stor del av mig, men det finns mycket annat jag vill göra, så jag har inte tänkt bli yrkesmusiker. Men att få spela med Musica Vitae är verkligen jättehäftigt. Jag har spelat med dem tidigare. De samarbetar ofta med kulturskolan. Det finns en bild från första gången jag spelade med dem, då var jag nio eller tio år och står med alla cellister. Jag såg dem som barn och kände till dem redan innan jag började spela. Minns att jag fick gå upp på scen efter en konsert och prata med cellisten och att det var stort. De är ju lokala kändisar här.

På opera lyssnar jag inte så mycket, men det beror inte på att jag inte gillar det. Det är säkert härlig musik att plugga till och njuta av. Och det ska bli fint att träffa Rickard Söderberg och andra avancerade musiker.