Undrar vad som händer om Sverige blir ett sjungande land igen?

Det är nu flera år sedan mitt liv, veckorna före påsk, dominerades av Bachs passioner. Långa turnéer med internationella kollegor i stora katedraler och konserthus, men också lokala kyrkor med Johannespassionen som årets stora satsning och målet för hängivna körsångare och dess ledare.

Initierade och nyfikna med tidstrogna instrument eller halvsceniska versioner med samtida element. Andra mer traditionella, men samtliga fyllda av berättelsen och dramat. Musikens unika möjlighet att förstärka känslor och skapa rysningar genom skarpa dissonanser eller innerliga legatolinjer är omöjlig att värja sig mot. Dit hör också det kollektiva lyssnandet, en tystnad som går att ta på när livet upphör, men som sedan landar mjukt och leder oss vidare genom en slutkoral.

Sångens och musikens kraft går genom så många barriärer och det är därför så avgörande att vi får tillgång till den konstform som mer än någon annan kan vara en följeslagare genom hela livet. Vägen in i musiken. Det senaste veckorna har ett stort fokus riktats mot sången i skolan och förskolan. Samstämmiga röster från olika discipliner bejakar behovet av sång och allas rätt till sin röst och jag vågar faktiskt tro att en förändring är möjlig.

Förändring vill Musik i Syd också åstadkomma genom ett nylanserat utvecklingscentrum inom vård, omsorg och hälsa. Lutad mot forskning och evidens skapar vi livskvalitet och samhörighet för människor i livets utmanande stunder. Ett av pilotprojekten kommer att byta ut akutmottagningars reklamkanaler mot kärleksfull, noggrant utvald musik med kör och orkester. Musik som får omsluta oss i stunder av oro och rädsla. Kanske landar vi därigenom lite mjukare, där och då.

 

”Musikens unika möjlighet att förstärka känslor och skapa rysningar genom skarpa dissonanser eller innerliga legatolinjer är omöjlig att värja sig mot.”

I Nederländerna deltar hela regeringen i långfredagens Matteuspassion – oavsett konfession. Flera timmar, med en lång lunchpaus i mitten som rymmer umgänge med musiker och solister. Ett kollektivt lyssnande, en gemensam upplevelse. Det tillhör traditionen och bildningen.

Undrar vad som händer om Sverige blir ett sjungande land igen?

 

Bild: Första sidan av manuskriptet till Johannespassionen

Blogg

We stand with Ukraine

Solen lyser och det är vår i luften. Många av oss ser tillbaka på en lugnare vecka med sportlovsaktiviteter av olika slag – en frihet som står i skarp kontrast till de fasansfulla nyhetsrapporteringarna om Rysslands invasion i Ukraina. Vi kulturarbetare brukar vara noga med att betona att kultur och politik inte hör ihop, men när ett lands demokrati och självständighet hotas av maktfullkomliga despoter är det inte längre möjligt. Musiker och idrottsmän blir flaggskepp för sin regim och vi måste markera att de som idag sympatiserar med Putin och hans politik inte är välkomna i vår del av världen, så som nu sker när Valery Gergiev portas från såväl Östersjöfestival som La Scala. Samtidigt är det inte självklart att allt kulturutbyte stoppas. Jag läser Stefan Ingvarssons, tidigare svenskt kulturråd i Moskva, inlägg i Svenska Dagbladet där han menar att kulturutbytet fortsatt behövs av flera skäl. Kulturlivet rymmer ofta oppositionella röster, och det är viktigt att omvärlden har en dialog med människor i Ryssland som tänker fritt och försvarar den konstnärliga friheten. Detta får bli vår ledstjärna i beslut kring kommande gästspel och programläggning av rysk musik. Berlins Rundfunkorchesters ryske chefsdirigent gjorde sitt ställningstagande när han inledde veckans konsert med Ukrainas nationalsång och därefter bytte ut Tjajkovskijs Slaviska marscher till en ukrainsk symfoni av Mychajlo Werbyzkyj. Flera orkestrar och musiker har följt efter. Ukraina har en fantastisk musiktradition och Kungl. Musikaliska Akademien har sammanställt en fin spellista (finns på Spotify) för solidaritet och medmänsklighet. På Musikhögskolan i Kiev studerar idag ca 1100 studenter. Flera av dem undervisade jag under en kurs i somras. Unga, begåvade, ambitiösa sångare och musiker, fyllda av framtidstro. Igår skrev en av deras lärare på Facebook ”Please tell me if anyone has a seat left in a car leaving Kiev”.     #westandwithukraine

Läs hela inlägget

28 februari 2022

Blogg

Vi får förenas i ett kollektivt jubel som ger uttryck för känslor som inte fått luftas på länge

Tonen från den nyrestaurerade flygeln svingar sig genom Palladiums fantastiska akustik. Bobo Stenson, ensam på scenen fyller både rummet och det tomrum som avsaknaden av levande musik skapat i mig och många människor. Det är ett av årets sista tillfällen att dela en live-upplevelse. Vi sitter långt ifrån varandra, tysta och stilla i den mörka salongen, inte en harkling hörs under den dryga timma som slingorna vävs ihop till en helhet, men vi finns där och i slutet får vi förenas i ett kollektivt jubel som ger uttryck för känslor som inte fått luftas på länge. ” Att ta del av en upplevelse är stort, att dela en upplevelse är större och när vi, med respekt för varandras avstånd lämnar lokalen, brinner en ny glöd i besökarnas ögon.” Musik i Syds värdegrund inleds med texten: ” Vi som arbetar med, och älskar musik, vet vilken stor betydelse musiken har i människors liv. Stark i sitt eget värde tar musiken vid där orden slutar. Musik berättar om livet – musik är en väsentlig del av livet”. Just denna övertygelse delades starkt av de som närvarade denna kväll och det är till det som vi nu under veckor framöver kommer att längta tillbaka till. När Likarättsgalan sänds på måndag kväll via Musik i Syd Channel får vi gråta, skratta och jubla var och en för sig, men ändå förvissade om att ”det är mörkt nu, men det blir ljusare igen”.

Läs hela inlägget

20 november 2020

Gillar du också kultur och musik?

Få konserttips och senaste nytt direkt till din inkorg.
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev här.