Det är våra handlingar idag som identifierar morgondagens samhälle

Att åka på festival signalerar något lustfyllt och efterlängtat. Något man ofta gör med andra och där man kliver in i en kulturell eller musikalisk, energigivande bubbla under en begränsad tid. Förra helgen var det festival i Växjö där Musik i Syds nya fina hus på Nygatan 6 firades av en fulltalig och entusiastisk publik i alla åldrar. Nästa vecka väntar Helsingborgs gitarrfestival, som under några dagar sätter det instrument som väldigt många människor har ett nära förhållande till, i centrum. Internationella stjärnor möter svenska storheter och vi får njuta av både jazz och klassiskt under fyra dagar. Men idag är jag på väg till något med en helt annan klang. Scendödsfestivalen i Stockholm. 1878 invigdes Musikaliska Akademiens hus på Nybrokajen i Stockholm. Som Leonidas Aretakis skriver i DN (9.3.2022) var detta en tid när Stockholm gick från att vara en kulturell avkrok till en modern stad. I huset skolades Birgit Nilsson, Jussi Björling och Georg Riedel för att nämna några, musiker som skapat ryktet om Sverige som ett land som värnar musik och tar hand om sina talanger. Här delades de första Nobelprisen ut.

BLOGG

Solen lyser och det är vår i luften. Många av oss ser tillbaka på en lugnare vecka med sportlovsaktiviteter av olika slag – en frihet som står i skarp kontrast till de fasansfulla nyhetsrapporteringarna om Rysslands invasion i Ukraina. Vi kulturarbetare brukar vara noga med att betona att kultur och politik inte hör ihop, men när ett lands demokrati och självständighet hotas av maktfullkomliga despoter är det inte längre möjligt. Musiker och idrottsmän blir flaggskepp för sin regim och vi måste markera att de som idag sympatiserar med Putin och hans politik inte är välkomna i vår del av världen, så som nu sker när Valery Gergiev portas från såväl Östersjöfestival som La Scala. Samtidigt är det inte självklart att allt kulturutbyte stoppas. Jag läser Stefan Ingvarssons, tidigare svenskt kulturråd i Moskva, inlägg i Svenska Dagbladet där han menar att kulturutbytet fortsatt behövs av flera skäl. Kulturlivet rymmer ofta oppositionella röster, och det är viktigt att omvärlden har en dialog med människor i Ryssland som tänker fritt och försvarar den konstnärliga friheten. Detta får bli vår ledstjärna i beslut kring kommande gästspel och programläggning av rysk musik. Berlins Rundfunkorchesters ryske chefsdirigent gjorde sitt ställningstagande när han inledde veckans konsert med Ukrainas nationalsång och därefter bytte ut Tjajkovskijs Slaviska marscher till en ukrainsk symfoni av Mychajlo Werbyzkyj. Flera orkestrar och musiker har följt efter. Ukraina har en fantastisk musiktradition och Kungl. Musikaliska Akademien har sammanställt en fin spellista (finns på Spotify) för solidaritet och medmänsklighet. På Musikhögskolan i Kiev studerar idag ca 1100 studenter. Flera av dem undervisade jag under en kurs i somras. Unga, begåvade, ambitiösa sångare och musiker, fyllda av framtidstro. Igår skrev en av deras lärare på Facebook ”Please tell me if anyone has a seat left in a car leaving Kiev”.     #westandwithukraine

Mitt under pandemin utropade Kungl. Musikaliska Akademien 2021 till Musikens år, ett år som nu går mot sitt slut. Fortfarande påverkar pandemin människors liv, men musiken hjälper oss att orka och sällan har musik- och kulturlivets förutsättningar diskuterats så mycket som under 2021!