Liten och stor i Osby 2014

Några reflektioner från Gitte Pålsson

 

Malmö, 7 december 2014 

 

Det är givande att se att det under det här året har blivit en helhet av det här årets två musikmöten. Under våren uttalade förskolorna att de saknade de förberedande mötena, vilket jag själv också gjorde. Dock gjorde vi det bästa av situationen och genomförde projektet ändå, med endast ett sångmöte mellan barn och äldre. Det funkade över förväntan, trots att vi inte haft några träffar emellan. Kanske är en anledning till att det funkade så bra att dessa möten redan var underbyggda genom det grundläggande arbete och de möten som skett under första projektåret (2013), då jag besökte alla äldreboenden och förskolor vid tre tillfällen utöver musikmötena.

 

Musiken måste prioriteras mera

Under vecka 48 noterade jag att fler äldre var med jämfört med under våren, särskilt på Rönnebacken, där uppslutningen inte varit lika stor innan. Dock saknades en del av de boende som vi vet uppskattar musiken, kanske var de sjuka? Som jag förstod det bokas det också tyvärr fortfarande frisörer och hårvård samma vecka som projektet, trots att det informerats att vi skulle ha musikmötena då, vilket även det kan ha bidragit till att boende som egentligen skulle ha velat delta inte kunde göra det.

 

Barnen är centrala

Det som jag ser är att de äldre är mycket mer aktiva NU. Kanske för att de vet vad musikmötena handlar om och för att de har mött barnen och oss musiker innan? Även om de inte minns, så verkar det som om de känner igen! I Lönsboda där barnen var magsjuka och därför inte kom, uttryckte de äldre en stor saknad och tyckte vi måste komma dit igen med barn. De hade haft kul med musik och sång och oss, MEN barnen är det centrala i det hela – och att få umgås med dem i musik och sång!

 

Genomgående boliviansk musiktema funkade bra

Jag upplevde också att det var bra att deltagarna mött både Cesar och mig innan, och att temat för hela året var ”Från Osbysjön till Tittikaka”. Både barn och äldre och personalen hade en referens till oss och även till den Bolivianska musiken, genom förra mötet och genom Cesars närvaro. Detta gällde barnen såväl som de äldre och personalen från både förskola och äldreboende. Det kändes också att vi gjort en gemensam process från det att det började i våras till nu! All förskolor deltog (utom en som blev magsjuk) och samarbetet underlättades av att jag hade haft kontakt via telefon med alla kontaktpersonerna i de olika förskolorna innan. Detta var en bra förberedelse både för mig och dem, eftersom vi kunde samtala om vad som skulle hända och reflektera och även planera lite tillsammans på så sätt.

 

Aktivare personal men de kan bli fler

Jag upplevde att personalen från både förskola och äldreboende denna gång var tryggare i sin aktiva roll i musikmötena här och nu. Den personal som kom från äldreboendena var delaktiga och gjorde sitt bästa för att stödja, entusiasmera och dela upplevelsen med de äldre, som i många fall kan vara sköra och sårbara. Dock hade jag önskat att ännu fler ur personalen på äldreboendena mött upp och deltagit. Vad som hindrar vet jag inte – förmodligen att de har underbemanning och för mycket arbete på avdelningarna? Detta får mig att tänka på möjligheten att kanske någon gång pröva besök på avdelningarna. Vi skulle då t.ex. kunna göra två kortare besök på två avdelningar och sedan fika? Kanske laborera fram en intimare form av möten, framför allt på Rönnebacken? 

 

CD och böcker uppskattade inslag

Även min medmusikant Cesar, som tyckte det var en spännande vårvecka, tyckte att både vårens och höstens arbetsveckor var givande. Under våren var det vårvisor som tema och hösten var det åter danslekar och höstvisor. De bolivianska sångerna var de samma båda terminerna, vilket gjorde att det blev en positiv upprepning och igenkänning av dessa. Barnen tyckte det var spännande med indianbesöket och att möta Cesar två gånger. Efter vårens möte fick de en CD med Khala Umas sånger och berättelser till sin förskola.

 

I höst fick de boken ”Sagan om den stora kondoren och den lilla kolibrin” för att kunna följa upp sina upplevelser och kunskaper om Andernas höga berg i Bolivia. Detta uppskattades mycket av både barn och personal. Kick off-mötet vi hade i september på biblioteket i Osby, där allmänheten också var välkommen, var också uppskattat och dit kom många från förskolans personal, men endast några från äldreboendena.

 

Eftersom jag har eget bolag som ger ut skivor och böcker, har jag för att uppmuntra personal och barn och ge dem möjlighet att fortsätta arbeta med Bolivia skänkt böcker och CD-skivor till förskolorna. Denna gång skänkte jag också skivan ”Ett år” till alla avdelningar på alla äldreboenden (ca 15 st totalt), eftersom jag tänker att det är ett tema som de kan arbeta med, lyssna på och få något ut av även om de inte varit på musikmötena.

 

Jag gav även 11 av sagoboken ” Sagan om den stora kondoren och den lilla kolibrin” till förskolorna. Jag är glad att detta material gör det möjligt för både förskolorna och äldreomsorgen att fortsätta lyssna och kanske minnas våra möten. Årets månader skulle kanske också kunna vara ett gemensamt tema att samlas kring inför kommande projektveckor?

 

Tydligt behov av möten över generationsgränser 

Det har varit två lärorika år som jag haft i Osby nu och jag är glad att trots att vi inte hade råd till förberedelsemöte detta året så var mötet i musik, sång och dans trots allt mycket givande för alla parter, så som jag uppfattade det. Att det finns ett behov att mötas över generationsgränserna står verkligen klart. Att Osby kommun också nu genom två år både sått ett frö och fått det att växa och gro – det känns spännande inför framtiden! Och det bästa som jag ser det är alla glada barn, som av hjärtat vill komma och sjunga, dansa och umgås med de äldre. Ingen frågade denna gång varför de äldre hade rullstol och ibland saknar ben, eller varför de är så bleka och trötta. Detta tror jag beror på att barnen hade fått erfarenheter av att se, umgås med och ha kul med de äldre precis som de är och att detta också innebär spännande nya upplevelser av musik, sång och dans tillsammans.

 
Schalar är bra

Denna vecka laborerade vi med att dansa med schalarna och inte hålla varandra i händerna, utan i schalarna, vilket underlättade mötet mellan ung och gammal (då många äldre håller hårt i handen utan att vilja det t.ex.). Vi provade också att spela rytminstrument mitt emot varandra. Då blev det naturligt med ögonkontakt och lekmomenten uppstod spontant i sången när de ”pickade” på varandras instrument eller tog instrumenten högt upp i luften och ner. I detta samspel skapades puls och flyt och ett intimare möte mellan de båda åldersgrupperna var möjligt i det gemensamma intresset för musik, sång och dans. 

 

Ökad livskvalitet genom sammanhang och mening

Jag vill än en gång uttrycka min ödmjuka tacksamhet över att ha fått uppleva och se vad som kan hända när unga möter gamla i musik och sång och dans. Osby-projektet har  gett mig fördjupade kunskaper och erfarenheter av vikten av denna typ av projekt för att skapa livskvalitet och en känsla av sammanhang och mening – inte bara för de äldre utan för oss alla!

 

 

 

 

Vd:n har ordet!

BLÄDDRA I VÅRNUMRET!

musikisydchannel.se
Prenumerera på
våra nyhetsbrev