Om valbarhet och valfrihet

Många tankar rör sig i mitt huvud när jag vandrar till stationen i Växjö tidigt söndag morgon, med snön sakta fallande från en gråblå himmel. Alla tankarna kretsar på ett eller annat sätt kring innehållet i orden valfrihet och valbarhet och rymmer de senaste veckornas händelseutveckling. Allt från regeringsbildning till Brexit, den unga miljöaktivisten Greta Thunbergs ställningstagande och till mitt eget val att en ledig lördag välja att ta tåg och buss till Tingsryd för att uppleva Musica Vitae och Malin Broman i ett spännande program med svensk musik och poesi hos en av våra fantastiska arrangörsföreningar, vars engagemang betyder så oändligt mycket både för sin bygd och för oss som institution.

 

Möjligheterna och begränsningarna i orden balanseras ständigt i hela Musik i Syds verksamhet. Inom givna ekonomiska och kulturpolitiska ramar står det oss fritt att utveckla och utöka vår verksamhet. Vi vill tänja ramarna och vi vill växa, men när de yttre förutsättningarna stramas åt får det konsekvenser åt motsatt håll både på kort och lång sikt.

 

Under tre år har Musik i Syd framgångsrikt producerat Malmö Chamber Music, för att vi kunnat och sett vikten av en nationellt angelägen spetsfestival för kammarmusiken, centralt placerad i Öresundsregionen. När de ekonomiska förutsättningarna ändras blir valfriheten begränsad och kärnan i vårt uppdrag den prioriterade. Jag välkomnar de protesterande röster som höjs i kölvattnet av beskedet. Motsatsen skulle betyda att det vi gjort inte haft något värde. Och visst är det så att vi i många fall inte upptäcker kraften i och betydelsen av något viktigt, förrän det är borta? Nu är det vår uppgift att fånga upp engagemanget och söka nya vägar att stärka och utveckla kammarmusiken i hela vår region. Det arbetet behöver grundas i kunskap och insikt om kulturens grundläggande roll i samhällsbygget. Det absurda ligger i att ställa kulturen mot skola eller sjukvård. Kulturen står för helheten och som en kollega i Piteå så klokt uttryckte det i en artikel nyligen är det kulturen som ska bära oss, inte vi som ska bära kulturen. Jag vill också gärna hänvisa till Berwaldhallens chef, Helena Wessmans ypperliga blogginlägg i ämnet

 

När Musik i Syd inledde året med att samla alla medarbetare kunde vi efter långa, kreativa och givande samtal konstatera att vi finns där för att, likt Ingvar Kamprads vision för IKEA, skapa en bättre vardag åt de många människorna. Med vårt mobila konserthus ska vi möjliggöra upplevelser av hög konstnärlig nivå för alla oavsett geografisk eller demografisk hemvist och få fler att tro på bevisen för kulturens och musikens kraft och potential för ett gott liv.

 

Med bredden i vårt utbud – både gällande artister och genrer – visar vi på valbarheten. Därefter står det oss fritt att välja. Det är nu och inte sedan som den möjligheten behöver försvaras. Det är nu och inte sedan som vi gör våra val. Det är nu som grannen eller arbetskamraten ska bjudas med till nästa konsert du tänkt gå på. Det är nu som samtalet kring kulturskolans betydelse för barns utveckling eller musikens effekt i demensvården ska diskuteras vid fikabordet.  För det är kulturen som står för helheten och det är kulturen som bär oss in i ett år av utmaningar, men också av oändliga möjligheter.